Tiden går för långsamt

Låg i min säng med datorn i knät och helt plötsligt flög det en katt över mitt ansikte som om han hade sett ett spöke, nu har jag en rivsår över hela min kind, inte allt för vackert kanske.

Min chef hörde av sig för ett tag sen, jag ska tydligen jobba på morgonen imorgon istället för kväll, känns sådär roligt, jag har ingen lust att gå upp 05.45 imorgon men jag är väl så illa tvungen. Men vem vet, jag kanske blir hemskickad då med, har ju trots allt den horribla hostan kvar, inte så coolt.

Klockan tickar alldeles för långsamt dessa dagar, tankarna snurrar runt på högvarv och jag har inte alls någon lust att göra någonting. Jag önskar att jag kunde säga upp mig från mitt egna liv. Jag saknar det som precis var, det var så fint. Tårarna är nära på att komma hela tiden, är det mig det är fel på?